marieumea

Australien tar över mina tankar allt mer.

Jag shoppar som tokig och snart är det enda som återstår själva packningen. 20 kg, 4 månader, moment 22. När jag begav mig till A6 idag köpte jag The girl who played with fire alltså Stieg Larssons, fast på engelska, bara för att smörja språket lite. Jag stod också och höll i en bok om Australien, men den fick prioriteras bort till förmån för ett par nya klackar. Hoho. Medan jag stod på Bokia hann jag dock snappa upp att Wollongong är den tredje största staden i New South Wales, att Australien är en konstitutionell monarki och att statens makt kan delas in i tre områden (ett lagstiftande, ett implementerande och ett juridiskt/rättsligt). Sedan stod det något om australiens urinvånare - aboriginerna samt turisternas fascination för eukalyptusträden som jag inte riktigt hann snappa upp.

Jag har också funderat över en ny blogg. En Australien blogg.

Återkommer.

Då var det dags att lämna sommarlovet bakom sig och återgå till vardagsmåstena. Det bar mig emot måste jag säga, jag hade gärna legat vid Fryken och pressat ett par dagar till. Jag lämnade ett trettiogradigt Karlstad klockan tolv och sitter för tillfället på en Swebus Express som erbjuder gratis Internetuppkoppling. När jag kommer hem ska jag ta mig en redig dusch tills det blir imma på fönstren och speglarna, är det någonting jag inte kommer sakna så är det att upptäcka att vattenpumpen lagt av sekunden efter att jag masserat in schampo i håret... för att i sin tur upptäcka att hårtorken inte kan användas på grund av att elen lagt av. Men så fort det där huset rustats upp lär det bli oemotståndligt, det förstår ju jag.

I lördags bestämde M och jag oss för att ta oss "ut på byn". Vi hamnade till slut i Sunne där vi betalade 100 pix bara för att få se Rednex spela Cotton Eye Joe playback. Där stod vi och trängdes med ett helt gäng lyriska värmlänningar och jag bara kände att det var så värt det. Det kändes så genuint på nåt vis. Synd att det är över.

Nu ska jag återgå till min bok. Peace out.

Jag sitter på mammas inglasade verande och väntar på att kaffekokaren ska pysa färdigt så jag kan placera mig i solstolen en liten stund till innan jag svirar om och åker till jobbet. Mina dagar är numer helt underbara, jag jobbar korta dagar, är ledig långa perioder, och väl på jobbet trivs jag fint. Dessutom har sommaren nått hit. Jag har spenderat hela förmiddagen (ställde minsann klockan på 8.00) på en handduk i solen med en bok av Mia Törnblom som jag läste ut. Nu efter lunch inser jag att jag har en hela 40 minuter till övers, så det blir kaffe i solen med bok nummer två, en liten stund till.

Bokade tågbiljett till Karlstad igår, konstigt nog var första klass billigare vilket innebär tågresa inklusive frukt, dryck, internettillgång och förbestämd plats. Appropå resa så är i stort sett allting klart inför Autralien resan nu. Det börjar sjunka in, att jag åker till andra sidan jorden om mindre än en månad. Jag har fått visum, boende, resa, bekräftelse på att jag kommit in på de kurser jag sökt. Har till och med fixat skjuts från flygplatsen när jag anländer, det skall tydligen stå en chaufför i arrival hall och vänta på mig :) Lyx. Det ingår när man bokat boendet. Skulle chauffören inte dyka upp (hemska tanke) ska man tydligen ringa Leisure Coast Limousines vilket får mig att fundera på vilken typ av skjuts det är jag ska få. Tänker de hämta mig med en limo? Är inte det att satsa lite väl högt? Skumt, men roligt.

På torsdag drar jag alltså till härliga Värmland för fyra dagars ledighet. Det skall bli riktigt sommarväder och förutom att jag fått M att lova att han skall ro oss ut till någon solig klippa invid Fryken där vi kan picknicka så får helgen föra med sig vad den vill.

Jag är skyldiga er en uppdatering. Att skylla på att jag haft fullt upp är faktiskt en underdrift. Det tog oss ungefär åtta veckor att producera 82 sidor C-uppsats. Den färdigtryckta versionen ligger tillsammans med ett kandidatexamensdiplom i resväskan en trappa ned. Det är ju alldeles fantastiskt att vi rodde i land detta, E och jag. Vi hade våra duster, helt klart, om alltifrån så banala saker som vilken musik som skulle spelas i vårt lilla rum på Universum till vilken teori som skulle ligga till grund för hela vår uppsats. På tryckdagen kramades vi dock och på diplomeringskvällen bjöd E mig på en P2:a och sitt allra gladaste humör. Måndagen därpå ramlade ett tackbrev in från det uppdragsgivande företaget ihop med ett gäng biocheckar.

Jag trodde att de tre sidoopponeringar som låg framför mig efter uppsatsen skulle ta kål på mig, äta upp mig innifrån och liksom dränera mig på livslust, men på nåt vänster knåpade jag ihop dem också. Ett par dagar därpå blev jag uppringd av vår handledare som personligen ville tacka för säsongens bästa sidoopponering. Haha. Det var faktiskt så jag reagerade, som om det vore ett stort skämt. Efteråt la det sig dock som en välbehövlig bekräftelse över mig och när vi styrde söderut två dagar efter diplomeringshelgen (som blev helt fantastiskt underbar, glädjefull och sorglig på en gång) kände jag mig nöjd och stolt som jag aldrig känt mig nöjd och stolt förut.

Första veckan spenderade vi i Värmland - med solsken, sommarregn, myggbett, båtturer och alldeles för mycket fika. Det var först i förrgår som jag och M anlände till Jönköping och  mamma där vi spenderat helgen med lillskruttan. Min brorsdotter. Imorgon börjar jag jobba. Tvi. Hade det inte varit för detta eviga pengadilemma hade jag tagit sommarlov. På onsdag är det en månad kvar tills jag åker till Australien. Det ger mig fjärilar i magen, viss panik och en hel massa härliga känslor... Nu ska jag hursomhelst dricka te med min mor och kika ut över den härliga sommarkvällen.

Jag tänkte återupptäcka bloggen. Babysteps.

Jag älskar fredagar. Jag inser att jag låter som 50 bast men jag älskar att komma hem efter en femdagars ´arbetsvecka´, laga lite god mat, tända ljus, kura ihop mig i M´s famn och dricka lite vin medan jag varvar ner. 

Lördagar är inte heller fy skam. Vårkänslorna dansar i magen på mig. Jag har ägnat morgonen åt att bläddra bland mina fotomappar från i somras och var tvungen att ladda upp ett sommaralbum från på facebook. Blev alldeles varm i kroppen - jag insåg hur mycket jag längtar till sommaren och hur fin den som gick var. Fina Vaxholm där jag bodde. Mysiga Värmland där jag hälsade på M och hans föräldrar. Och så Tjörn där M och jag hade våra sista semesterdagar innan skolan började. Det har inte riktigt sjunkit in än att jag måste packa ihop mig och mitt liv i Sverige i mitten av juli för att åka till andra sidan jorden. Svensk sommar 2009 blir Spring 2009 i Australien. Hu.

Igår var E och jag tillbaka på biblioteket, han har återvänt från sin hemvistelse och vi har satt samman det vi åstadkommit på varsitt håll under veckan. Inte illa. Det börjar minsann arta sig. Jag tog mig för första gången ned i bibliotekets magasin där jag spänt tassade omkring med stora ögon medan jag försökte lista ut hur allting fungerade bland alla flyttbara, sjukt läskiga, bokhyllsrader (mellan vilka man för övrigt skulle se upp för att fastna). Som i Harry Potter, fast mindre gammaldags. 

Nu ska jag knalla till SLU och hämta upp ett gäng artiklar som jag tänkte plöja igenom innan kvällen. Och i eftermiddag blir det squash. Igen. I´m hooked. Jag är för övrigt stammis på IKSU numer. I torsdags kväll tog jag mig igenom 70 minuters spinning (jag trodde på allvar att jag skulle dö ett par gånger) och igår rev jag av en halvmil på bandet och körde mage på gymmet. Jag har ett nyckelord att tänka på varje gång motivationen tryter. Väldigt effektivt! Nu promenad, som sagt. 

Jag känner att jag står vid ett vägskäl vad gäller bloggens fortsättning. Därav lösenordsskyddet. Vi får se vad som händer.

Har ni haft en trevlig påsk? Det har jag, i allra högsta grad. Vi fick besök av svärföräldrarna i förra veckan, dom lämnade oss i fredags och sedan dess har vi bara haft det så sjuhelsikes lugnt och skönt (inte för att besöket på något sätt var jobbigt, tvärtom, man blir snarare ompysslad än tvärtom, men jag har saknat att varva ner ordentligt).

I torsdags kväll åt vi trerätters på Invito. Det var lätt den dyraste måltiden jag ätit under min tid i Umeå, och visst smakade det bra, men vad hände med smaksensationen som jag tyckte uteblev totalt? I övrigt har vi haft Harry Potter maraton, jag har inhandlat 4 nya pocketböcker som jag har börjat beta av och vi har lagat, och börjat älska, äkta ceasar-sallad. Jag har tränat som en dåre och i lördags morse drog vi till IKSU kl 9.30 för en timmes squash. Jag har fortfarande träningsvärk, men det var det värt - sjukt roligt. Jag har äntligen fått ihop mina två sista stipendieansökningar och on top of this fortsätter påskhelgen med en röd dag till. Idag ska M och jag sitta hemma och plugga, och så fort solen tittar fram ska vi ila till köket, sätta på kaffet, flytta ut på balkongen och käka årets första glass.

För två veckor sedan låg en bergsbestigning framför fötterna på mig. Jag har pendlat mellan känslor av hopplöshet och revanschsug inom loppet av väldigt kort tid, konstant. Jag har velat slita mitt hår ena dagen och sett ljuset i tunneln den andra. Har haft lust att hoppa av skolan för att i nästa stund tänka att livet vore trist utan utmaningar. En resa mellan himmel och helvete med andra ord.

Idag känner jag för första gången att det där tunga, sjukt obekväma som låg över mina axlar försvunnit. Jag lämnade in det individuella arbetet i tid, hemtentan är inlämnad för bedömning, min första stipendieansökan ligger på brevlådan och vi har haft vår första C-uppsats handledning utan att ha blivit sågade (varför vi nu skulle ha blivit det, ibland fastnar jag i negativa, själv-kritiska tankemönster när saker känns tunga och jobbiga). Min ansökan till universitetet i Australien är skickad till andra sidan jorden och jag har till och med lyckats få en fyra veckorsanställning till sommaren, vilket jag trodde skulle vara fullkomligt omöjligt. Inget drömjobb, men en inkomst, vilket jag är i desperat behov av. Som en bonus har jag hunnit med att köpa en ny cykel och förnyat mitt IKSU kort. Mer hade jag inte kunnat begära. Jag har visserligen tenta på tisdag, och helgen kommer att bestå av ett ihärdigt tragglande av teorier, men det känns helt ärligt som en piss i havet. Multitaskandet är snart över och jag känner mig som en trouper. För att fira hela skiten ska vi, efter en sväng på IKSU, baka pizza och korka upp en flaska vin. Gött moooos.

Mina classmates sitter just nu på ÖP och skriver tenta. Själv sitter jag hemma, dricker kaffe och bloggar. Mina studier har kommit lite i skymundan de senaste dagarna. Men jag tror att det mesta har slagit sig till ro i både huvud och kropp nu så idag tänkte jag minsann läsa ut boken och börja skriva på min inlämningsuppgift. Sedan måste jag definitivt hugga tag i E och skriva en detaljerad tidsplan för de närmaste tre veckorna. Innan månaden är slut ska jag nämligen ha:

• Fyllt i papper för utlandsstudier
• Börja undersöka stipendier jag kan söka
• Lämna in en individuellt skriven inlämningsuppgift på fem sidor
• Skriva en åttasidig hemtenta i par med någon
• Skriva en omtenta på den tenta som jag skulle skrivit idag
• Lämna in syfte, metod och bakgrund till handledaren för vår C-uppsats

Jösses.

Jag tror jag ska börja läsa nu.

Nu har jag äntligen sålt min gamla hoj, och som om inte det vore glädje nog så gjorde jag det för tusen spänn! Klirr i kassan. Andrahansmarknaden på cyklar i Umeå är ju helt underbar - i mina ögon är cykelskrället inte värd en krona. Jag förknippar den med blod, svett och tårar,  och att sälja det paketet för en tusenlapp är ju faktiskt inte fy skam. Nu ska jag gå vidare, nästa vapendragare ska få bli en korgcykel med högt styre och max tre växlar.

Det är dock inte min cykelförsäljning som ligger högst rankad på listan över veckans händelser, nej, högst ligger nämligen resultatet utav mitt extremt hängivna jobbsökande. I tisdags fick jag inte iväg två, fem eller tio mail, utan trettio. Det har så här långt givit mig två möjliga och en säker arbetsintervju. Det gör mig fullkomligt överlycklig, men också smått nervös eftersom jag har ett och annat praktiskt moment att lösa innan jag kan tacka ja till en tjänst i el Stockholmo på nytt. Nu gäller det att pussla, kämpa och hoppas.

Det är omkring 20 minus i Umeå för tillfället och himlen verkar ha fått spel, snön slutar inte falla. Desto mysigare att stanna inomhus iof. Igår hade jag min vilodag, jag tog en paus från allt; skola, träning, nyttig mat och jobbsökande. Fredagen förflöt precis som önskat, efter en sen introduktion av tidsplanen för vår C-uppsats, drog jag hem och svirade om för en helkväll med drinkar och guitar hero. Vilolördagen kändes ganska behövligt m.a.o.

Idag är det dock dags igen. Har precis rotat fram två extremt passande vetenskapliga artiklar (efter två timmars envetet sökande) till vår rapport som ska in i veckan och nu ska jag ner till Lindell, och F, för att läsa in mig på dom och börja skriva. Därefter blir det IKSU, och Maxi. Vi måste fylla på kylen för ikväll står gott käk och vin på schemat.