marieumea

Nu har jag äntligen sålt min gamla hoj, och som om inte det vore glädje nog så gjorde jag det för tusen spänn! Klirr i kassan. Andrahansmarknaden på cyklar i Umeå är ju helt underbar - i mina ögon är cykelskrället inte värd en krona. Jag förknippar den med blod, svett och tårar,  och att sälja det paketet för en tusenlapp är ju faktiskt inte fy skam. Nu ska jag gå vidare, nästa vapendragare ska få bli en korgcykel med högt styre och max tre växlar.

Det är dock inte min cykelförsäljning som ligger högst rankad på listan över veckans händelser, nej, högst ligger nämligen resultatet utav mitt extremt hängivna jobbsökande. I tisdags fick jag inte iväg två, fem eller tio mail, utan trettio. Det har så här långt givit mig två möjliga och en säker arbetsintervju. Det gör mig fullkomligt överlycklig, men också smått nervös eftersom jag har ett och annat praktiskt moment att lösa innan jag kan tacka ja till en tjänst i el Stockholmo på nytt. Nu gäller det att pussla, kämpa och hoppas.

Det är omkring 20 minus i Umeå för tillfället och himlen verkar ha fått spel, snön slutar inte falla. Desto mysigare att stanna inomhus iof. Igår hade jag min vilodag, jag tog en paus från allt; skola, träning, nyttig mat och jobbsökande. Fredagen förflöt precis som önskat, efter en sen introduktion av tidsplanen för vår C-uppsats, drog jag hem och svirade om för en helkväll med drinkar och guitar hero. Vilolördagen kändes ganska behövligt m.a.o.

Idag är det dock dags igen. Har precis rotat fram två extremt passande vetenskapliga artiklar (efter två timmars envetet sökande) till vår rapport som ska in i veckan och nu ska jag ner till Lindell, och F, för att läsa in mig på dom och börja skriva. Därefter blir det IKSU, och Maxi. Vi måste fylla på kylen för ikväll står gott käk och vin på schemat.

Om bara min tentaångest kunde slå in någon gång. Gårdagskvällen slutade (primärt; med att jag tappade fokus på skolböckerna såklart) med att M och jag satt och surfade på Hemnet´s hemsida till strax efter ett-tiden samtidigt som vi diskuterade vårt ideala framtidsboende. Det började rimligt med trerumslägenheter i Halmstad, Varberg, Uddevalla, Västervik, Västerås, Uppsala och andra ställen vi kan tänka oss att flytta till. Två glas vin senare hade vi dock höjt maxbegränsingen för både pris och yta med minst det tvådubbla och plötsligt hade diskussion hade gått från ´Ja kaklat badrum och balkong är ju bra schysst´ till ´Villaområde är ju faktiskt inte fy skam, särskilt inte om man skulle ha skaffat en liten knodd vid det laget. Såvida man inte skulle komma över en riktigt schysst ensamliggande sjötomt vill säga´. Haha. Därefter fick vi dra i nödbromsen och ta tidsmaskinen hem igen. Det kommer att kännas märkligt när vuxenlivet, om drygt två terminer, knackar på dörren. Första året i Umeå hade knappt hunnit börja innan det var över och jag minns så väl när tjejerna och jag hade vår första avskedsmiddag vid matbordet där jag nu sitter och man funderade på var all tid hade tagit vägen. Jag känner mig inte alls redo för nio till fem jobb, bostadslån, amorteringar, villa och barn, än. Jag måste få låta livet kretsa kring tentaångest, kass inkomst, svåra klädval inför fredagkvällens utekväll och billiga IKEA-möbler ett tag till.

Men att drömma en smula skadar ju inte.