marieumea

Mitt datorberoende är heavy shit. Att snooza är ett annat beroende jag har, så efter ett långt och utdraget snoozande i morse blev det en stressig morgon och att surfa medan jag åt frukost fanns inte på kartan (plus att min sambo vägrar äta/prata innan 12, så sällskap är aldrig ett alternativ för er som tycker att jag verkar osocial, vilket iof är ganska tillåtet på morgonen). Fem i halv åtta stod jag därför och hade fullt sjå med att fippla ner min bärbara i en sjukt otymplig väska för att ta med den till biblioteket. Nu är jag framme, och nu kan jag surfa, aahhh. Det här ingick inte i min planerade pluggtid, men nöden har ingen lag. Att kalla min dator för en bärbar laptop är för övrigt ren skam & lögn eftersom den 1, väger 4 ton  och 2, har ett icke-fungernade batteri vilket innebär att den dör varje gång jag eller någon annan råkar dra ur sladden, ett nytt batteri kostar 1´700. Det känns väldigt o-aktuellt att införskaffa ett nytt med andra ord.

Nä, efter en sjukt oproduktiv (men rolig) helg ska jag sätta igång och göra lite nytta. Seminarie klockan 13.

Äntligen fredag, inte för att den här veckan har varit överdrivet belastande, jag och min grupp färdigställde rapporten (som jag ska ner till skolan och lämna in nu) redan igår eftermiddag. Nä det beror helt enkelt på att jag har lärt mig att älska fredagar. Idag ska dessutom F bjuda oss på trerätters i sin lilla lya på Ålidhöjd. Allt vi tre inbjudna behöver stå för är det vita vinet. Mer bortskämd kan man ju knappast bli. Så med andra ord; lämna in rapport, åka ned på stan och trerätters. Tjing.

Jag trodde inte det skulle ta en dag. När jag kom ut i vardagsrummet i morse bestod det av fyra väggar. Eko. Vad har vi gjort!? M fick knappt en andningspaus mellan telefonsamtalen igår och säkert mer än 50% av alla möbler vi ägt är puts väck. Oups. Well, att starta på ny kula var ju vad jag ville. Nu är det bara att börja om från början.

Tänkte skippa föreläsningen idag och ta mig an nästa vetenskapliga artikel med en något mer human engelska förhoppningsvis. Snart är det seminarie och literature-review inlämning på nytt. De stackars utbytesstudenterna i min arbetsgrupp är shockade över arbetsbelastningen och mängden litteratur som vi måste mata igenom. Vad svarar man på det? Välkomna till Sverige, guys!

Det här nya soffprojektet blev större än vad som från början var tänkt, resultatet har blivit att i stort sett hela vårt vardagsrum ligger ute på blocket (tur att andrahandsmarknaden på IKEA möbler är riktigt stor i Umeå, 30 mil från närmsta IKEA). Jag vet att jag inte är så realistisk i mina önskemål alla gånger, men jag är tydligen bra på att implementera idéerna här hemma. Visst ingår en del motståndsbekämpning i det arbetet, men ändå. Ja, vi får väl se var det här landar någonstans... Jag satt och lekte med tankarna i Indesign igår förmiddag - resultatet har ni här.

Jag har blivit vän med begreppet framförhållning. Från dag ett på den här kursen har jag trasslat med vetenskapliga artiklar och en väldigt språkstimulerande kursbok. Idag skrev jag klart min tresidorsrapport, observera; ett dygn innan dead-line. Allt detta gjorde att jag kände mig förbannat välförtjänt av en vinkväll igår. Den här dagen ska jag ta vara på.

Soffan är såld och nu är det definitivt - vi ska köpa ny soffa. Jag förstår inte hur jag lyckades gå från att plantera ett frö hos en (till en början) smått upprörd pojkvän till att faktiskt göra verklighet av hela idén. Nu är det bara alternativ 1, eller alternativ 2 här nedan som vi ska dividera om. Lämna gärna en synpunkt om ni har en. I övrigt sitter jag och kivas med en oerhört bångstyrig engelska i form av en vetenskaplig artikel samt en sjukt dyr kursbok. Jag är i stort sett igenom det som jag hade tänkt vara igenom (guldstjärna i kanten till mig), däremot har jag en tresidesrapport att färdigställa som jag inte riktigt har hunnit börja på än. Tur att det är ett par timmar kvar av fredagen. Imorgon hade jag tänkt att vara halvdagsledig.

   

Jag måste inför varje ny höst fundera över vad jag ska fylla årets sista dagar med. Den här gången gjorde jag en mental kartläggning över allt det som var mindre bra under året som gått. Det var mycket stress och press från alla möjliga håll då men nu när mitt engagemang i HHUS är lika med zero är allt jag med andra ord har; skola, pojkvän, vänner och en lägenhet. Saker jag kanske inte haft tid att prioritera på samma sätt som jag har nu, något jag inte får sabba. Det jag kom fram till var egentligen bara tre enkla saker. 

1. Realistiska mål. Det där med att sätta presterbara mål är inte min grej. Helst av allt är jag givetvis superwomen vilket i min värld är detsamma som att träna på IKSU 6 dar/vecka, plugga 8 timmar/dag, sätta ett klockrent VG med plus i kanten på varje tenta, käka hälsosammare än eliten och ha ett sparkonto som heter duga. Lägg till en givande fritid, kanonroliga helger och måstet; att vara omtänksam och kärleksfull flickvän så är det ungefär vad som krävs för att jag inte ska känna mig som Miss failure. Detta är dock en ekvation som sällan går jämt ut. Min nya strategi är helt enkelt att sätta mer humana (men utmanande) mål eftersom jag presterar f-n så mycket bättre under såna!

2. Budget. Jorå, i söndags knåpade jag minsann ihop en månadsbudget, drog ett snitt på alla rörliga kostnader och splittade alla kvartals- och halvårsräkningar till månadsposter. Av det överblivna skapade jag spar-, mat-, kläder- och fritid & nöje poster. Jag fick till och med en helt okej marginal om det skulle ske något oväntat (typ att kurslitteratur för över 1000 spänn som måste införskaffas inom loppet av två dagar, oh det svider i kassan).  För att göra det hela komplett köpte jag en kassabok. Varenda utgift kommer nu att hamna svart på vitt. Usch. obehagligt men ack så nödvändigt. En oekonomisk ekonom rimmar faktiskt väldigt illa.

3. Don´t worry, be happy. Det är tamejsjutton vad jag ska stort på den här hösten. Det är så mycket värt. Nog för att jag måste ägna mig åt en del tråkigheter till och från och visst kommer tentaångesten att sätta in med jämna mellanrum, men jag ska tagga ner en aning. Jag gillar ju att vara positiv och det är dags för lite återhämtning.