marieumea

Sitter och kikar på Mannen som kunde tala med hästar (min all time favourite-film som trettonårig ridtjej) med ett halvt öga och försöker med ro hantera min separationsångest. Varför går tiden så fort när man som mest vill att den ska snigla? Grr.

Den här helgen började en smula jobbigt. Efter jobbet fick jag skjuts till Täby centrum av en kollega, där jag slog ihjäl fyra timmar genom lite skön ensamshopping. Köpte en söt present åt M och blev hämtad halv åtta. Vi åkte till Vaxholm, svängde in på Il castello, köpte sallad och oxfilépizza. I backen på vägen ner till stugan frågade M om jag hade nyckeln med, jag flinade lite lurigt, för att skoja. Troligt att man glömmer ta med nyckeln när man bor själv ho svärmor en helg. Därför ville jag dunka huvudet riktigt hårt i väggen när det visar sig att jag faktiskt har glömt att ta med nyckeln. Eva, som äger stugan, är inte hemma och mitt humör förvandlas till åskgrått på några sekunder. Hur kan man vara så klantig när man för en jäkla gångs skull ska få träffas och mysa. Så vi klättrar upp till mitt loft, klipper upp två bon aqua-flaskor till vinglas, trycker ner korken på min rödvinsflaska. Tänder lite ljus och sätter på Damien Rice och går lös på den kalla maten (sjukt förutseende att köpa hämtmat på vägen, trots att kylskåpet är fullt) och somnar i min åttio-säng hyfsat nöjda trots allt.

På lördagsmorgonen ger vi upp ringandet till Eva och sätter istället en förtvivlad lapp på hennes dörr. Sedan åker vi in till mormor Greta och äter frukost och tar en promenad i strålande solsken i Vaxholms-hamnen fram tills Eva äntligen ringer och skrattar åt att vi låst in nyckeln. Fort som sjutton tar vi bilen hem igen (nu i ösregn), lånar nyckeln och kommer in. Lyckliga oss. Min nyckel hittade vi på tvättkorgen under lite tvätt som jag plockat in innan vi åkte till jobbet på fredagen.

Resten av helgen har vi sett på film, varit ute i Vaxholm och käkat världens godaste (och dyraste) ceasar-sallad på Anne´s krog. Ätit frukost ute på bryggan där vi också har solat och läst en bok. Men nu är det bara jag kvar. Solen har gått i moln och jag försöker som sagt hantera att man måste säga hejdå om man ska jobba på olika orter och ändå ses. Det här var min bästa helg på länge. Nu är det fem dagar tills vi åker till Värmland och hälsar på och jag vet att ångesten kommer att komma krypandes imorgon bitti när klockan ringer. Dumheter, jag vet. Nu ska jag gå ut och jogga en sväng innan jag drar igång Kung fu Panda. Animerad film är som balsam för själen när den är lite ledsen. Fat innan dess ska jag uppdatera fotobloggen!

Som ni märker upptar inte Internet särksilt mycket av min tid längre. Jag går in varannan kväll och hetsläser ett par blogginlägg och kollar min mail. Trodde abstinensen skulle slå in, men icke.

Nya jobbet går så bra som det kan, jag har boundat med mitt nya arbetsgäng, jag har lärt mig en hel hord av nya arbetsuppgifter och det går undan, det känns inte kaos längre och jag har åkt mina första tunnelbaneturer genom Stockholm på egen hand. På eftermiddagarna tar jag en joggingtur, dricker kaffe ute på bryggan med svärmor, läser en bok eller kilar på afterwork. Jag njuter så sjukt mycket av min lilla paus från skola, Umeå.

Och för en timme sen ringde M och berättade att han som surprice tar bilen ner hit till Vaxholm efter jobbet på fredag så att vi kan hänga hela helgen. Yey :)

Då var man hemma igen, tillbaka till verkligheten, som för tillfället är totalt uppochnerpåvänd. Vi landade klockan halv fyra igår på ett regnigt Arlanda. Möra och med hög puls på grund av en skakig landning - fy för att landa, speciellt fredag den trettonde. Vi hade en supermysig semester, även om vädret var mindre roligt. När vi landade i Palma var min besvikelse total, M satt mest och sneglade på mig med medlidsam blick och klappade lite lätt på min arm under bussturen till Alcudia. Men han slappnade av allt eftersom mitt humör vände i takt med uppklarnandet på himlen under bussturen. Väl framme hade vi lämnat moln och skit bakom oss. I övrigt har vi gjort det som man för det mesta gör under en chartersemetser, badat, solat, ätit god (ja, onyttig!) mat, promenerat längs strandkanten, spelat Yatzy, druckit drinkar, käkat frukostbuffé, köpt luftmadrass, fått skoskav, kikat på solnedgångar, trängts med barnfamiljer och pensionerade tyskar. Vi hyrde också cyklar och drog på ´utflykt´ (ehm, vi cyklade nog 20 minuter åtminstone). Hittade en egen liten strand där vi konkade ner våra cyklar och parkerade oss själva. Vi har provat på japansk buffet libre, ni vet som man brukar se i filmer ibland där man sitter och plockar mat på ett rullband som hela tiden fylls på. Sushi. Vi såg en del fotboll och trängdes bland tyskar och engelsmän på en pub där vi såg Sverige slå Grekland med 2-0.

Just nu sitter jag i stugan i Stockholm, med brygga och hav precis utanför fönstret. Jag vaknar till båtkluck och fiskmåsar om morgnarna, eller jag gjorde i alla fall det imorse, min första morgon här. M har åkt ner till pappa i Göteborg och begett sig med honom mot Tyskland. Kvar är jag med M´s föräldrar, totalt vilsen och utan en blekaste aning om hur jag tar mig vart. Jag har käkat mini-Toblerone till morgonkaffet och har inget Internet på min egen laptop. Det säger en del om hur skruvad min tillvaro är just nu. Parallellt med det här inlägget laddar jag upp Mallorca bilder på marypictionary-bloggen som jag säkert hinner förmodligen få upp idag.

På måndag börjar jag jobbet, är sjukt nervös, och på torsdag kväll åker jag hem. Det blir Göteborg för första gången i år. Men innan dess ska jag som sagt överleva en arbetsvecka, förhoppningsvis skaffa mig några vänner, och ikväll åker jag kanske en sväng till F, och ser Sverige-Spanien.

Klockan 7.55 anlände jag till biblioteket imorse för att hänga på låset. Blev lite paff när jag såg att min klasskompis, som även var i samma basgrupp som mig under nollningen, var lika tidig som jag (jag tror aldrig det inträffat att han varit i tid till en morgonföreläsning). Jag gjorde ett smart drag och började kallprata med denne klasskamrat eftersom vi ville åt samma böcker i röda rummet, han & jag. Så efter ett taktiskt upplägg kring hur vi skulle attakera bokhyllorna så fort bibliotekarierna släppt in oss separerade vi och fick faktikst tag i två av dom (böckerna) som vi broderligt delade på sedan. Den tredje boken blev jag så illa tvungen att gå till Akademibokhandeln och köpa. Den sitter jag nu och mesbläddrar i för att slippa spräcka prämen så att jag ska kunna lämna tillbaka den på öppet köp i övermorgon och slippa spräcka min sköra budget. Då var tentaskrivandet igång. Nu har jag lagt ner för idag. Att sitta instängd i röda rummet på vårt bibliotek är en fruktansvärd upplevelse faktiskt. Det luktar kompis där inne (som I brukar säga) och klarar man sig utan huvudvärk (pga. noll ventilation) i mer än en kvart får man vara nöjd. Well. Klockan 8.00 även imorgon. Vill redan att det ska vara över! Kräk.

• Tömma kylskåpet
• Skriva hemtentan
• Packa bilen
• Krama vännerna