marieumea

Jag vet inte varför jag är så pirrande lycklig, men det har jag iallafall varit de senaste dagarna. Kanske för att jag äntligen ska få åka hem och hämta andan - jag inser nog ofta inte hur mycket jag saknar min familj när jag är här uppe. Jag vill mer än någonting annat att mamma ska boka den där flygresan till Umeå snart, så att hon får se hur hennes dotter har byggt upp sitt första, alldeles egna, nåväl, inte helt egna, men delvis, lilla hem. Jag är ju stolt över det här, det M och jag byggt upp. Att tjata är dock inte min grej och jag vet att hon gör slag i saken innan jag hinner fytta härifrån. Som tur är har hon alltid haft en förmåga att förmedla kärlek på 100 mils avstånd. Hursomhelst, i december brukar den där saknaden efter familj och ´gamla´ vänner komma upp till ytan och det är då lyckan över att åka hem hakar på.

Jag skrev ihop en nyårsresumé för några dagar sedan. Att summera året som gått är alltid spännande och det fick mig faktiskt att le en hel del. Jag minns hur jag förra året vägrade summera någonting eftersom jag var rädd att ordet stress skulle bli det mest förekommande. Nu ångrar jag det en smula, jag hade ett bra år, jag var bara för uppe i det som varit, för att se det just då. 2008 fick vi sätta punkt för Ekbladet, jag var på mina två första arbetsintervjuer som ekonomstudent, och fick prova vingarna på Backoffice i Stockholm. Pappa kom och hälsade på mig i Norrland för första gången. Ett par månader senare fick han fick ett sjukdomsbesked som drog undan marken under fötterna på mig och resten av familjen, men som han tog sig an, och sjukdomen bekämpade han, som en äkta fighter. Därefter kunde jag fokusera på skolan igen och utan Ekbladet vid sidan av fick jag äntligen kicka in enbart VGn på höstens kurser.

Steg två, efter en nyårsresumé, är att försöka visualisera vad nästa år - 2009, kommer ha med sig. Det här är den kniviga biten. Jag ska läsa Marknadsföring, eller, tror jag? Jag vet att jag ska till Gran Canaria och visa M stället där jag delvis växte upp, om planet inte störtar. Jag ska skriva en C-uppsats - inom vilket ämne vet jag däremot inte? Jag vet att jag kommer få besked om utlandsstudier, jag vet inte om det säger Australien, USA eller tyvärr, ingenting alls. Jag vet att jag behöver ett jobb i sommar, men var jag ska skicka mitt CV har jag inte lyckats fundera ut än. Och hösten 2009, ja den är förmodligen det största frågetecknet av alla. Drömma kan man alltid, men i det här fallet känns det en smula lönlöst. Det kanske är det som är charmen med 2009 - ovissheten.

Måste säga att, trots att sittningen förvandlades till en hyfsat oregerlig tillställning emot slutet, och trots att jag höll mig kvar på dansgolvet i mina absoluta killerheels (12 cm, yes that´s a record) fram till en halvtimme innan stängning vaknade jag upp oförskämt pigg imorse. Det har inte hindrat mig från att ligga i soffan från 12 tills åttatiden ikväll för att mest bara glo på tv och käka onyttig mat, med mina spanskaböcker i knät. Jag har visst spanskaprov på ÖP imorn, men julsittning equals jullov, that´s just how it is. Nu ska jag krypa ned under filten i soffan med M ett tag till innan jag tackar för mig, för idag. På onsdag bär det av söderut, hell yes!

Det vankas julfest minsann. Julsittning på E-puben brukar bli lite av ett årsavslut för mig och mina Umeå buddies. Det är då vi sätter punkt för året som gått, alla kan ta ett glas extra och ursäkta sig med att det trots allt är sista riktiga festen i gott studentsällskap, för det här året. Sedan åker vi alla 40-120 mil åt varsitt håll och säger ´ses nästa år´.

Vid förra julsittningen satt jag framför snubben som råkade dra ner ett av pubens handräcke och plöja ned porslinsdukningen på långbordet som råkade stå framför. Under middagen satt han konstant och sög på sin medhavda fickplunta. Min bordsherre var en och en halv timme för sen, så istället snyltade jag på bordsherren till höger som likagärna hade kunnat berätta godnattsagor för mig, så roligt hade vi. Vi sjöng enormt många jul- och snapsvisor dock. Jag fick en burk sprutgrädde i julklapp, Elin fick mitt snirkliga sugrör med en anka på som hon sedan sippade alla sina cider genom och under den enormt töntiga ringdansen ramlade jag, på ett högst o-charmigt och icke-diskret sätt, i trappan (pga. halt underlag och höga klackar och ingenting annat). Let´s se what happens this year.

Sitter och lyssnar på Coldplays Viva la vida, jag hann lyssna igenom hela skivan under mitt besök på WOW i lördags, som i övrigt var en relativt obehaglig upplevelse med tanke på att jag spenderade 1500 kronor och tre timmar av mitt liv på att bli svarthårig, mer eller mindre. Skön skiva dock.

Jag har tänt upp vardagsrummet med stearinljus, ätit frukost och kikat på nyhetsmorgon medan det ljusnat ute. Klockan 8 imorse satt M och jag i bubbelpoolen på IKSU, efter ett pass intervallöpning, och såg ut över snön och mörkret. Det är definitionen på en perfekt morgon. Ibland förvånas jag över min självdiciplin, även om det får hända en smula oftare.