marieumea

Är det bara jag som får något drömskt i blicken varje gång den här reklamen dyker upp i TV-pauserna? Den gör någonting särskilt med mig iallafall så  jag antar att det är efter en sån här reklamproduktion man kan känna att man lyckats som marknadsförare.

Jag inviger härmed terminens sista riktiga tentapluggsperiod.

Som ni säkert minns  skvallrade jag för ett tagsedan om min kommande arbetsintervju. Den där som jag nu gått omkring och börjat bli nervös för. Det är trots allt mindre än två veckor kvar. Samtidigt som jag tentapluggar måste jag fundera över kvicka, icke-klyschiga formuleringar som beskriver vem jag är, hur mina vänner skulle beskriva mig som person och hur jag tror att just jag kan matcha min arbetsgivares behov. Efter att ha läst på lite om vad mitt (eventuellt) blivande arbete kommer att handla om får jag reda på att jag under detta stora intervjubesök ska klämma in en intervju till. Gaaah. Jo, jag är glad som satan (för han är ju en glad snubbe har jag hört), men mitt lugn dog ju ut i samma millisekund. Nu är jag hypernervös, igen! Är jag helt matematiskt slut om jag antar att mina chanser att få jobb i Stockholm nu har fördubblats? Och att jag dessutom får skämmas dubbelt så mycket om inget av jobben blir mina?

Igår gick M och jag på stan. Jag ´fyndade´. M frågade då vad ett ´shoppingfynd´ innebär i min begreppsvärld, som om jag hade noll koll. Då förklarade jag att det kan innebära att jag står i ett provrum med ett sjukt snyggt plagg på mig och tänker ´jisses, detta måste vara dyrt, nära tusenlappen´. När jag då vänder på prislappen och ser att plagget kostar 599 istället, då har jag fyndat. M höll inte med om att ett icke-rabatterat plagg som kostar 599 kan vara ett fynd. Jag tror att jag får börja gå på stan utan honom. Det börjar bli lite av en mani det där med att hålla ordning på mitt mentala tillstånd när jag shoppar. Jag får till exempel aldrig heller säga att ett plagg som kostar 169 kronor kostar ungefär hundra, vilket jag föredrar. Att jag gör någon sorts vinst när jag utnyttjar öppet köp är inte heller okej.

Nej, nu blir det långpromenad i solskenet. Solbrillor på.

Minns ni när man skulle skriva ett sexsidigt arbete på gymnasiet och tyckte det kändes som en big deal? När man läser andra året på civilekonomprogrammet och just vävt ihop ett 28 sidor långt PM på temat Räkenskapsanalys och värdering inser man att 6 sidor gymnsaial analys är en piss i havet, fis i rymden.

Om ni undrar varför bloggen uppdaterats dåligt så beror det på att detta ovan nämnda PM upptagit all min lediga tid ett ganska bra tag. Idag lämnades det in och konstigt nog känns det nästan som att jag kommer sakna att sitta i ett instängt rum på universum med min PM-grupp imorgon. Att inte ställa klockan för att knalla dit och diskutera framtidsanalyser, aktevärden och kivas om formuleringsalternativ. Men en sovmorgon i ensamhet är inte fy skam det heller, så det får väl gå då.

Nästa projekt: Tenta. Tidsram: 13 dagar.

Söndagar är tunga på ett alldeles eget vis. Särskilt sådana som följer efter en lördag då man varit ute på galej. Baksmälla (något jag numer är för gammal för) behöver inte längre vara ett krav för att jag ska lyckas fylla en söndag med så kolossalt mycket meningslöshet. Istället för att vila med gott samvete knallar man omkring i en dimma av ångest över att det snart är måndag. Hur löjligt är inte det egentligen?

Löjligt eller inte, det får mig hursomhelst att stenhårt uppskatta vardagsrutiner. Att vakna av klockan, pallra till skolan med kaffetermosen, umgås med tjejerna och plugga, masa iväg till IKSU när det mörknar och slutligen slökolla på TV tills det är läggdags. Mm, mm, mm. Bortsett från att mina fina tjejer plågas av kärleksproblem och tentagrubblerier utöver vad som är humant, så känns den här förbannade vardagen jag lever i för tillfället sanslöst skön...