marieumea

Då var det dags att lämna sommarlovet bakom sig och återgå till vardagsmåstena. Det bar mig emot måste jag säga, jag hade gärna legat vid Fryken och pressat ett par dagar till. Jag lämnade ett trettiogradigt Karlstad klockan tolv och sitter för tillfället på en Swebus Express som erbjuder gratis Internetuppkoppling. När jag kommer hem ska jag ta mig en redig dusch tills det blir imma på fönstren och speglarna, är det någonting jag inte kommer sakna så är det att upptäcka att vattenpumpen lagt av sekunden efter att jag masserat in schampo i håret... för att i sin tur upptäcka att hårtorken inte kan användas på grund av att elen lagt av. Men så fort det där huset rustats upp lär det bli oemotståndligt, det förstår ju jag.

I lördags bestämde M och jag oss för att ta oss "ut på byn". Vi hamnade till slut i Sunne där vi betalade 100 pix bara för att få se Rednex spela Cotton Eye Joe playback. Där stod vi och trängdes med ett helt gäng lyriska värmlänningar och jag bara kände att det var så värt det. Det kändes så genuint på nåt vis. Synd att det är över.

Nu ska jag återgå till min bok. Peace out.

Jag sitter på mammas inglasade verande och väntar på att kaffekokaren ska pysa färdigt så jag kan placera mig i solstolen en liten stund till innan jag svirar om och åker till jobbet. Mina dagar är numer helt underbara, jag jobbar korta dagar, är ledig långa perioder, och väl på jobbet trivs jag fint. Dessutom har sommaren nått hit. Jag har spenderat hela förmiddagen (ställde minsann klockan på 8.00) på en handduk i solen med en bok av Mia Törnblom som jag läste ut. Nu efter lunch inser jag att jag har en hela 40 minuter till övers, så det blir kaffe i solen med bok nummer två, en liten stund till.

Bokade tågbiljett till Karlstad igår, konstigt nog var första klass billigare vilket innebär tågresa inklusive frukt, dryck, internettillgång och förbestämd plats. Appropå resa så är i stort sett allting klart inför Autralien resan nu. Det börjar sjunka in, att jag åker till andra sidan jorden om mindre än en månad. Jag har fått visum, boende, resa, bekräftelse på att jag kommit in på de kurser jag sökt. Har till och med fixat skjuts från flygplatsen när jag anländer, det skall tydligen stå en chaufför i arrival hall och vänta på mig :) Lyx. Det ingår när man bokat boendet. Skulle chauffören inte dyka upp (hemska tanke) ska man tydligen ringa Leisure Coast Limousines vilket får mig att fundera på vilken typ av skjuts det är jag ska få. Tänker de hämta mig med en limo? Är inte det att satsa lite väl högt? Skumt, men roligt.

På torsdag drar jag alltså till härliga Värmland för fyra dagars ledighet. Det skall bli riktigt sommarväder och förutom att jag fått M att lova att han skall ro oss ut till någon solig klippa invid Fryken där vi kan picknicka så får helgen föra med sig vad den vill.

Jag är skyldiga er en uppdatering. Att skylla på att jag haft fullt upp är faktiskt en underdrift. Det tog oss ungefär åtta veckor att producera 82 sidor C-uppsats. Den färdigtryckta versionen ligger tillsammans med ett kandidatexamensdiplom i resväskan en trappa ned. Det är ju alldeles fantastiskt att vi rodde i land detta, E och jag. Vi hade våra duster, helt klart, om alltifrån så banala saker som vilken musik som skulle spelas i vårt lilla rum på Universum till vilken teori som skulle ligga till grund för hela vår uppsats. På tryckdagen kramades vi dock och på diplomeringskvällen bjöd E mig på en P2:a och sitt allra gladaste humör. Måndagen därpå ramlade ett tackbrev in från det uppdragsgivande företaget ihop med ett gäng biocheckar.

Jag trodde att de tre sidoopponeringar som låg framför mig efter uppsatsen skulle ta kål på mig, äta upp mig innifrån och liksom dränera mig på livslust, men på nåt vänster knåpade jag ihop dem också. Ett par dagar därpå blev jag uppringd av vår handledare som personligen ville tacka för säsongens bästa sidoopponering. Haha. Det var faktiskt så jag reagerade, som om det vore ett stort skämt. Efteråt la det sig dock som en välbehövlig bekräftelse över mig och när vi styrde söderut två dagar efter diplomeringshelgen (som blev helt fantastiskt underbar, glädjefull och sorglig på en gång) kände jag mig nöjd och stolt som jag aldrig känt mig nöjd och stolt förut.

Första veckan spenderade vi i Värmland - med solsken, sommarregn, myggbett, båtturer och alldeles för mycket fika. Det var först i förrgår som jag och M anlände till Jönköping och  mamma där vi spenderat helgen med lillskruttan. Min brorsdotter. Imorgon börjar jag jobba. Tvi. Hade det inte varit för detta eviga pengadilemma hade jag tagit sommarlov. På onsdag är det en månad kvar tills jag åker till Australien. Det ger mig fjärilar i magen, viss panik och en hel massa härliga känslor... Nu ska jag hursomhelst dricka te med min mor och kika ut över den härliga sommarkvällen.

Jag tänkte återupptäcka bloggen. Babysteps.