marieumea

Jag har stått på löpbandet i en timme och tio minuter, utan paus, jag känner mig som en gammal nucka med rygg- och ledvärk just nu, men det är en annan sak, jag motionerar igen. God vana, jag ska absolut hålla ett krampaktigt tag om den under årsskiftet. Appropå det så börjar jag längta till nyår. Det lutar åt fördrink på avenyn hos L, och nyårsmiddag på stan. Så nu måste jag ge mig ut på stan, igen för att hitta något fancy att ta på mig. Värre bekymmer har man väl varit med om så jag ska inte klaga. Over and out.

Att åka till Tjörn ett par dagar känns ungefär som att åka på återhämntningsrehabilitering, förutom att jag suttit och svurit över hastigheten som ett 50 kbit modem kan åtstadkomma (dvs. ingen alls, vilket tålamod man måste varit utrustad med på 90-talet) är jag totalt kurerad från allt vad stress heter. När man är på Tjörn sover man tills man vaknar, tänder en brasa, går på promenad, sippar te, kikar på sagolik havsutsikt, badar bastu, klappar katten, läser bra böcker som i en evig rundgång. Nu är ju jag ungdom, och precis som man är känd för under denna tidsperiod når man till slut den punkt då man känner att man har lite för mycket fritid. Rastlöshet kallas det. När jag är rastlös finns det ingenting på denna jord som gör mig sömning, jag ligger och vrider & vänder till förbannelse, dricker vatten, käkar en clementin, räknar får, funderar på existentiella frågor. Allt utan resultat. Så därför har jag och mamma nu åkt till Jönköping för lite miljöombyte. Det är dags för mig att ta tag i pluggandet och bli seriös ett par dagar. Som ett tecken från ovan står det dessutom ett löpband på mammas inglasade veranda, så tydligen är det dags att ta tag i den yttre delen av mig själv också. Är det snart nyår så är det.

Egentligen borde jag hänga över böckerna och nöta Penning- och finanspolitik i den öppna ekonomin just nu, men tankarna finns på annat håll. Funderar på klädsel och julklapp till kvällens julsittning, så därför ska jag idag ge mig ner på stan och shoppa. Jul är najs. Jul väcker mitt glada barnasinne. Jag var en lycklig unge på jul kan jag lova. Jag saknar att få följa med pappa ut i skogen morgonen den 23 december och hugga en halvgles gran att skruva upp i vårt iskalla vardagsrum. Saknar mammas julmat och kakorna kantade med rosa strösocker. Saknar att mysa framför Kalle Anka med mina storebröder och att se pappa komma instapplande som tomte iklädd trasor som luktade fukt och källare, med en tomtemask som skulle få vilken unge som helst att frukta för sitt liv - ´gó jul Romrom, hurm, nej, uhm, MORMOR, önskar öh, ROMRAF´. Allt det där kommer alltid leva kvar i minnet. Nu ska jag åka ner på stan!
.

Igår satte jag mig på bussen med mitt sprillans nya USB-minne, som jag trodde innhöll den slutliga lösningen på min eviga tidningsproblematik. Allt resulterade i att jag en timme senare satt hemma i soffan och tomstirrade in i väggen, redo att hoppa från balkongen (obs, bara i tanken, inte på riktigt).

Varsågoda, 10 moment som kan gå käpprätt åt skogen vid tryck av en tidning:

- Du har fyllt tidningens alla blad med grym läsning och tror att den är klar, tillåter dig själv att jubla, tills, du upptäcker att hälften av tidningens alla bilder inte blivit länkade.

- Du länkar alla bilder och tror att du har tillåtelse att jubla igen, tills det visar sig att tidningen inte går att exportera till PDF-format.

- Du benar ut problemet, löser det, får din PDF, vågar dock inte jubla och skickar rubb och stubb till tryckeriet, eller nej, det gör du inte alls, för det går inte!

- Du sparar ner tidningen på USB och förflyttar dig till en ny dator, skickar tidningen och lyckas. Du jublar.

- Du vaknar klockan 8.36 morgonen därpå av att mobilen ringer och får kalla kårar av att se ´Tryckeriet´ i dispalyen. Du svarar och får veta att tidningens antal sidor måste vara jämnt delbart med fyra. Du sliter ditt hår, tar dig tillbaka till kontoret, lägger in två nya sidor i tidningen och skickar dokumentet på nytt.

- Du pustar ut men orkar inte längre jubla, som tur var, då tryckeriet ringer på nytt och meddelar att de två nya sidorna inte går att öppna. Du försöker igen utan framgång. Tar dig återigen till ny dator och lyckas.

- Tidningen trycks! Jubel!

- 25 kartongen står, tre dagar senare, placerade på kontoret och du upptäcker att den tidigare automatiska processen, tryckeri-posten-hem i brevlådan uteblivit. Inga adresser tryckta. Inga postade tidningar. Du vänder dig till ett nytt tryckeri som erbjuder sig att trycka ut etikettlappar med adresser. Du tar reda på kårens alla medlemmar, samlar deras adresser, tar med dem till tryckeriet, som inte tar emot adresslistan.

- Du blir tvungen att klistra in de 1200 adresserna manuellt i ett worddokument med ett rutsystem som matchar tryckeriets etikettmall.

Jag är på adress nummer 1056. Om jag inte klarar tentan på torsdag tänker jag inte skylla på att jag är dum iallafall! Sista steget:

- Klistra 1200 etiketter på 1200 tidningar och skicka skiten till posten.

Om ni får chansen att bli chefredaktör hörrni, ta den, det är jättestimulerande! Verkligen!