back in the game
Jag är skyldiga er en uppdatering. Att skylla på att jag haft fullt upp är faktiskt en underdrift. Det tog oss ungefär åtta veckor att producera 82 sidor C-uppsats. Den färdigtryckta versionen ligger tillsammans med ett kandidatexamensdiplom i resväskan en trappa ned. Det är ju alldeles fantastiskt att vi rodde i land detta, E och jag. Vi hade våra duster, helt klart, om alltifrån så banala saker som vilken musik som skulle spelas i vårt lilla rum på Universum till vilken teori som skulle ligga till grund för hela vår uppsats. På tryckdagen kramades vi dock och på diplomeringskvällen bjöd E mig på en P2:a och sitt allra gladaste humör. Måndagen därpå ramlade ett tackbrev in från det uppdragsgivande företaget ihop med ett gäng biocheckar.
Jag trodde att de tre sidoopponeringar som låg framför mig efter uppsatsen skulle ta kål på mig, äta upp mig innifrån och liksom dränera mig på livslust, men på nåt vänster knåpade jag ihop dem också. Ett par dagar därpå blev jag uppringd av vår handledare som personligen ville tacka för säsongens bästa sidoopponering. Haha. Det var faktiskt så jag reagerade, som om det vore ett stort skämt. Efteråt la det sig dock som en välbehövlig bekräftelse över mig och när vi styrde söderut två dagar efter diplomeringshelgen (som blev helt fantastiskt underbar, glädjefull och sorglig på en gång) kände jag mig nöjd och stolt som jag aldrig känt mig nöjd och stolt förut.
Första veckan spenderade vi i Värmland - med solsken, sommarregn, myggbett, båtturer och alldeles för mycket fika. Det var först i förrgår som jag och M anlände till Jönköping och mamma där vi spenderat helgen med lillskruttan. Min brorsdotter. Imorgon börjar jag jobba. Tvi. Hade det inte varit för detta eviga pengadilemma hade jag tagit sommarlov. På onsdag är det en månad kvar tills jag åker till Australien. Det ger mig fjärilar i magen, viss panik och en hel massa härliga känslor... Nu ska jag hursomhelst dricka te med min mor och kika ut över den härliga sommarkvällen.