marieumea

Nu har jag äntligen sålt min gamla hoj, och som om inte det vore glädje nog så gjorde jag det för tusen spänn! Klirr i kassan. Andrahansmarknaden på cyklar i Umeå är ju helt underbar - i mina ögon är cykelskrället inte värd en krona. Jag förknippar den med blod, svett och tårar,  och att sälja det paketet för en tusenlapp är ju faktiskt inte fy skam. Nu ska jag gå vidare, nästa vapendragare ska få bli en korgcykel med högt styre och max tre växlar.

Det är dock inte min cykelförsäljning som ligger högst rankad på listan över veckans händelser, nej, högst ligger nämligen resultatet utav mitt extremt hängivna jobbsökande. I tisdags fick jag inte iväg två, fem eller tio mail, utan trettio. Det har så här långt givit mig två möjliga och en säker arbetsintervju. Det gör mig fullkomligt överlycklig, men också smått nervös eftersom jag har ett och annat praktiskt moment att lösa innan jag kan tacka ja till en tjänst i el Stockholmo på nytt. Nu gäller det att pussla, kämpa och hoppas.